I alla tider har det varit modernt att följa strömmen och vara som alla andra. Frågan är när detta inte längre är populärt. Hur länge ska vi vanliga Svenssons skämmas för att visa vår riktiga identitet och vårt rätta jag? Hur länge ska vi gömma oss och smälta in i mängden? Det finns många frågor men svaren har bara varje enskild person själv. Det är också bara du själv som kan visa ditt rätta jag. Jag frågar mig själv, varför vi är rädda att ha vår egen stil, ha vår egen uppfattning - åsikt i fråga. Enligt mig borde det inte vara så svårt att gå sin egen väg och bara strunta i vad alla andra tycker.

Jag tänker speciellt på "emosar" som vi nu har haft i vårt samhälle sedan några år tillbaka. De har tagit mycket stryk. De har en egen identitet, en egen stil. Varför ska de bli trackade för det? Från vissa personer får jag höra att de gillar att synas eller att de inte mår bra. Då undrar jag: Fjortisar, vill inte de synas? Vad har vi "vanliga" människor egentligen för rätt att tracka ned andra människor som inte är som oss själva? "Emosar" borde rent ut sagt ha cred istället för skit för att de verkligen vågar gå sin egen väg och strunta i vad andra tycker.

Enligt mitt tycke så ska man få se ut exakt hur man vill, utan att någon ska gå och tracka ner en. Jag ska kunna ha på mig vad som helst utan att få stirrade blickar och elaka ord riktade emot mig. Jag ska till och med kunna gå naken utan att någon annan ens har tanken på att kommentera det. Tyvärr är nog denna verklighet långt ifrån oss idag. Vi svenskar har alltid haft en uppfattning om att vi i stort sett ska se likadana ut.

Den mest utstickande butiken här i Sverige är New Yorker, förutom alla dessa second hand butiker.  Om vi tittar på andra länder, som Amerika eller kanske Paris eller London. Vårt utbud av shopping är inte ens jämförbart med dessa länder. Frågan är då varför vi svenskar inte alls har tillgång till så udda och ovanliga kläder som de i andra länder har. Just att det mest finns någorlunda likadana kläder här i Svedala är nog den största orsaken till att många ungdomar idag bär - många gånger likadana kläder.

När jag går och shoppar försöker jag hitta någonting som är snyggt men ändå ovanligt, men det är inte alltid så lätt. Att i Amerika skapa sin identitet är lättare än här i Sverige är nog alla överens om. Men sedan gäller det att inte falla för frestelsen size zero. Det är nog så att det finns för och nackdelar med alla länder, och det är ju så det ska va´!


Ha en trevlig helg :)) !

Usch! Har typ massa prov att göra :(( Bara för att jag är så seg och aldrig kommer igång med saker :(

Prov som jag missat :O
In design prov
Typografi
Mediekunskaps prov del 1
Mediekunskapsprov del 2

Prov som ska göras:
Matteprov geometri
Naturkunskap
Digital bild

Ojsing, fifan jag har massa många prov jag  ska göra som jag inte ens beginat med allså :o wouupps druller!

Filmrecension

Titel: Fredag den 13:e del 7

Regissör: Johan Carl Buechler

Genre: Skräck

Skådespelare: Susan Blu,  John Otrin, Lar Park Lincoln, Kane Hodder, Kevin Blair, Terry Kiser

Längd: 84 minuter

Första filmen av fredag den 13:e kom redan 1980. Nu har den gjorts i nio uppföljare.

I förra delen kedjades Jason fast på botten av Camp Crystal Lake. Allt har fungerat bra och inget mord har inträffat när inte Jason funnits där. Men, och det finns alltid men i skräckfilmer... i den här delen lyckas Jason ta sig loss från kedjorna med hjälp av Tinas övernaturliga krafter, och spänningen börjar även i denna film.

Filmen börjar med att några ungdomar flyttar in på det gamla lägret. Tina Shepard är en av ungdomarna. Hon återvänder till platsen där hennes far dog flera år tidigare, därför att hon känner sig skyldig till det som hände. Tina har övernaturliga krafter och kan se in i framtiden och få föremål att sväva. Hennes krafter gjorde även så att hennes pappa drunknade i sjön. Hennes krafter får även Jason Vortheen att resa sig från sin grav.

Filmen är absolut värdig att se, dock förstår man ibland inte riktigt alltid vad som händer i filmen. Samtidigt finns spänningen där ändå, man blir rädd nästan varje gång och jag ska avslöja att inte bara töntiga fjortiskillar som var på bion blev rädda utan nästan alla skrek i början av filmen... Om jag säger att filmen inte var läskig skulle jag ljuga för det var den verkligen, med andra ord, faktiskt en av de bästa och läskigaste skräckfilmer jag sett. Det dumma var ändå att tillslut blev den inte läskig längre eftersom det bara hände samma saker, då var det mer ljudet som var till nytta. jag ska inte avslöja vad jag menar med att det hände samma saker hela tiden, för då förstör jag hela filmens innerbörd. När ljudet "bombade" till i filmen blev man rädd automatiskt, och när Jasons ansikte plötsligt dök upp blev man också väldigt rädd. Jag tror inte att filmen skulle vara någonting utan ljud. Regissörer inom genren skräck använder ofta mycket ljudeffekter för att få filmen läskigare.

Måste även kommentera att jag förvänta mig mer av filmen, även om jag tyckte att den var väldigt bra. Jag kan inte jämföra den här uppföljaren med andra uppföljare av fredagen den 13:e eftersom att jag inte har sett de andra utan bara just den här av alla nio. Filmen bygger på ett helt vanligt manus där skådespelarna agerar levande och scenerna är utmärkta, inne som ute. Även fotografen gör ett bra jobb och stabiliserar bilden hela tiden. Jag tycker att det händer saker ganska ofta i filmen, men som sagt händer det samma saker tillslut.

Jag har sett ett antal skräckfilmer bl.a Gothika, Saw, Exorcisten, The grudge, The Rin, Dead meat, men ingen jag riktigt förstått eller fastnat för. Just filmer inom genren skräck kan ibland vara väldigt svåra att förstå.

Filmen lyckas med att skrämma en på riktigt, man levde sig in i filmen.  Ändå är det ingen handling som man direkt bär med sig ut från biosalongen. Filmens budskap inriktar sig mest på hämnd, från Tinas fader (Jason) vill hämnas för att han blev fastkedjad på botten av Crystal Lake.

 Jag tycker inte om slutet på filmen, men slutet på filmen säger ju att det såklart blir en uppföljare...!